Patellofemoralt smärtsyndrom, det är de som förstör mitt liv! Aldrig varit såhär deppig i hela mitt liv förut. Trodde att det skulle va borta vid det här laget men nej inte alls, det blir bara värre och värre. Alla säger åt mig att vara posetiv och att det ska fixa sig men jag vet inte om jag ska tro dom.

Mitt liv består just nu av att ligga i soffan och kolla på tv hela dagarna, försöka ta mig till toan var fjärde timme eller så. Alla måltider käkar jag framför tv:n för jag inte kan sitta vid matbordet. Kompisar kan jag inte vara med heller för jag kan inte göra nånting och jag vill inte vara en börda om dom t.ex vill cykla till donken, för det är helt omöjligt för mig!

Jag hamnar efter i skolan för att jag inte kan ta mig dit. Väldigt sällan knäna klarar sig i skolan så betygen kommer säkert sänkas drastiskt! Det känns hemskt att veta när man ligger där hemma i soffan en onsdag förmiddag att resten av klassen sitter och gör gamla nationella prov eller jobbar med nån svår spanska uppgift som jag aldrig kommer klara att göra hemma själv. Allt dom andra gör i skolan får jag typ göra på helgerna och i veckorna ligger jag och kollar på samma program om och om igen!

Men det värsta är ju fotbollen! Det är sjukt hur mycket jag saknar det! Skulle fan ge vad som helst för att kunna spela en av våra sista matcherna den här säsongen men det går inte. Jag får istället sitta på sidan och försöka vara posetiv och heja på laget men det är inte de lättaste! Oftast skulle jag bara vilja springa därifrån gråtandes men jag håller huvudet högt. Vissa träningar har jag brytit ihop där på sidan och åkt därifrån och det känns riktigt hemskt!!!!!

Jag kommer skriva många sånna här texter men det är för att jag måste skriva av mig om den här jävla skiten! Har fått för mig att om jag skriver så kanske jag inte blir lika deppig.

Nu jävlar gör jag ett nytt försök med bloggningen! Det här kanske är min femte blogg eller nått sånt men den här gången ska jag komma ihåg att uppdatera den flitigt :)