Men nu börjar det hända saker här i livet! Tror pappa pratar med alla sjukhus runt om i hela sverige under dagen för att få ordning på mina knäna, och han lyckades göra framsteg! :D

Den 21 september ska jag ner till Stockholm för att göra en magnetröntgen på knäna, sen ska jag ner till Stockholm igen den 5 oktober (tror jag) till Sophia Hemmet sjukhus för att träffa en specialist!! Helt sjukt underbart att saker börjar hända! Dessutom ska jag iväg till Caspers imorgon för att få elchocker så jag kanske kan gå i helgen. Efter allt det här så hoppas jag att nån skillnad börjar märkas!

HÅLL TUMMARNA!

Nähä, då blev det ingen skola idag heller! Dom senaste 24 timmarna har varit ett helvete... Tror jag har sovit fyra timmar sammanlagt inatt pga knäna!!! -.- Men runt ett nån gång så ska mamma skjutsa mig till skolan så jag kan vara med på skolfotot, vilket betyder att jag måste duscha och göra mig klar alldeles snart. Det är jag iiiinte så pepp på!

höörs! :)

Fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfa
nfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfa
nfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan!

Vilket jävla skit! Igår mådde jag hur bra som helst och trodde att de kanske skulle va bra nu ett tag men näääe, bakslag direkt! Är så trött på dethär!!!!!

Doktorn vägrar ringa och berätta om jag fått nån tid på magnetröntgen, ja bara väntar, väntar, väntar och väntar. Skiter i var det är bara jag får göra den, nuuu!

Patellofemoralt smärtsyndrom, det är de som förstör mitt liv! Aldrig varit såhär deppig i hela mitt liv förut. Trodde att det skulle va borta vid det här laget men nej inte alls, det blir bara värre och värre. Alla säger åt mig att vara posetiv och att det ska fixa sig men jag vet inte om jag ska tro dom.

Mitt liv består just nu av att ligga i soffan och kolla på tv hela dagarna, försöka ta mig till toan var fjärde timme eller så. Alla måltider käkar jag framför tv:n för jag inte kan sitta vid matbordet. Kompisar kan jag inte vara med heller för jag kan inte göra nånting och jag vill inte vara en börda om dom t.ex vill cykla till donken, för det är helt omöjligt för mig!

Jag hamnar efter i skolan för att jag inte kan ta mig dit. Väldigt sällan knäna klarar sig i skolan så betygen kommer säkert sänkas drastiskt! Det känns hemskt att veta när man ligger där hemma i soffan en onsdag förmiddag att resten av klassen sitter och gör gamla nationella prov eller jobbar med nån svår spanska uppgift som jag aldrig kommer klara att göra hemma själv. Allt dom andra gör i skolan får jag typ göra på helgerna och i veckorna ligger jag och kollar på samma program om och om igen!

Men det värsta är ju fotbollen! Det är sjukt hur mycket jag saknar det! Skulle fan ge vad som helst för att kunna spela en av våra sista matcherna den här säsongen men det går inte. Jag får istället sitta på sidan och försöka vara posetiv och heja på laget men det är inte de lättaste! Oftast skulle jag bara vilja springa därifrån gråtandes men jag håller huvudet högt. Vissa träningar har jag brytit ihop där på sidan och åkt därifrån och det känns riktigt hemskt!!!!!

Jag kommer skriva många sånna här texter men det är för att jag måste skriva av mig om den här jävla skiten! Har fått för mig att om jag skriver så kanske jag inte blir lika deppig.